29/12 | Paradise on earth
Bloggtorka som heter duga. Aja, jag har haft andra saker för mig den seanste månaden. Som till exempel ligga på stranden och dricka öl, sola, bada och festa. Den här resan har varit så himla rolig och jag börjar gråta så fort jag inser att jag är hemma i det här sk*t landet.
Det började ungefär så här.
Robin och Robins pappa kommer och hämtar upp mig en tidig morgon för vi ska till Arlanda och åka med 8.20 flyget till Kiev. Väl på flygplatsen möter vi upp Christoffer. Alla är glada och förväntningsfulla. Vi checkar in, växlar pengar och går och äter frukost. Vi mellanlandar i Kiev, det är en krånglig prossedur när vi ska få våra boardingkort. Eftersom på Arlanda sa dom att vi inte behövde få nya boardingkort. Men det löser sig som tur är och vi har god tid på oss innan nästa flyg ska gå. Resan är lång och man får jävligt ont i röven. Vi landar i Bangkok tidigt på morgonen. Där ska vi möta upp Helena. Vi vet inte när och vart. Men när vi ska gå igenom passkontrollen och få våra stämplar så står hon där, och snackar med några från vårat plan som inte fattar hur dom ska fylla i sina kort. Så vi säger hej och hon hejar tillbaks. Precis som vanligt. Vi har ju inte sett henne på ett helt år. Men alla bitar faller på plats så fort man ser henne. Vi tar vår packning köper en kaffe på starbucks och tar en taxi mot Ekemai busstation. Där köper vi en bussbiljett till Ban Phe. Bussresan gick fort, alla somnade på stört. I Ban Phe tog vi en taxi för 20 baht var och körde mot Rayong Chalet. Det tog 20 minuter. Sen var vi i huset. Där stod en brun Elin och en vit Tessan. Det var bara att byta om till bikini och lägga sig på stranden.
Vi ville göra en liten utflykt så vi packade lätt och tog båten från Ban Phe ut till Koh Samet. Paradiset på jorden. Där solen alltid skiner. Där festade vi hela dagarna kändes det som. Vi åt mat på allas favoritrestaurang Ploys. Och kollade på världens grymmaste fireshow. Alla var bakis dagen efter så vi åkte hem till huset. Helena kunde inte stanna i Thailand så länge för hennes föräldrar skulle komma till Australien. Så vi tog bussen till Bangkok och sa hejdå till Helena. Vi andra tog nattåget till Laos. Det var en lång resa och ganska jobbig resa. Alla hade en liggplats som tur var, men det var jobbigt ändå. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog men det kändes som en evighet. Vi stannade precis innan gränsen, där tog vi en Tuktuk mot Friendship Bridge. Laos resan var nog den värsta som jag hade gjort, hittills. Vi tog sen en privatbil mot Vang Vieng och det var tur. Då kunde vi stanna och äta frukost på en svensk restaurang, där åt vi hamburgare. :) När vi kom fram till Vang Vieng tog vi in på vårt hostel och sen gick ut och kollade in staden. Det var ganska jobbigt att hantera pengar i Laos. För 1 svensk krona är ungefär 1000 Kip. Lite mer. Så vi var ju miljonärer där ett tag. Dag två i Laos var vår första Tubing dag. Det är en ring som man åker i i en fors bland massa barer. Det var hur kul som helst. En massa buckets och lerbrottning. Dag tre blev det också Tubing. Ännu roligare än första dagen. På kvällarna var alla så himla trötta att vi kollade på Friends och sen gick och la oss. Näst sista dagen hade vi fått nog av tubing så vi åkte och kollade på vattenfall och några grottor. Sen blev det hemfärd mot Thailand. Vid gränsen fick vi bara 15 dagar i Visum. Vi hade missuppfattat hela grejen så vi blev tvungna att åka till Migrationsverket i Bangkok och förlänga vårat visum. Det tog en hel dag.
Vi ville till värmen. I Laos var det kallt och vi kunde inte sola. Så vi tog flyget ner till Phuket och sen båten ut till Phi Phi. Där var det varmt och skönt. Vi festade och solade varje dag. Typ. Chrille skulle börja dyka så hans sista dag åkte alla ut med hans båt. Robin och jag skulle också dyka. Jag var ganska rädd för jag hade ju inte gjort det på flera år. Kom inte ihåg hur man gjorde. Men så fort man kom in i vattnet så kom allting tillbaka. Men det var inte en rolig utflykt för jag blev jätte sjösjuk. Jag gjorde bara ett dyk men Robin och Chrille gjorde två. Sen började jag fundera på om jag verkligen skulle göra min Advance kurs i Khao Lak. Vara ute på en båt i fyra dagar och dyka. Vara sjösjuk i fyra dagar. Jag tänkte nej. Så det blev lite ändrade planer. Sen blev det dåligt väder på Phi Phi. Så vi tog båten in mot Phuket. Den resan kommer jag sent glömma. Det var skyhöga vågor och alla mådde skit. I Phuket bodde vi på samma ställe som för tre års sen. i Phuket åt vi på Donken och drack öl på Bangla Road. Vi träffade några kompisar och gick på "gratis" Pingpong show. Den var ju inte gratis för man var tvungen att köpa något att dricka när man kom in. Och det billigaste var en liten Chang för 800 baht. På 7 Eleven kostar den 20 baht. Men jag och Robin ville inte se så vi satt och kollade på skidskytte istället. Det var dåligt väder i Phuket också så vi fick nog! Vi ville sola och bada! Så då tänkte vi, det finns bara ett ställe där solen skiner även fast det är moln. Huset! Vi tog första bästa flyg till Bangkok, tog bussen från Ekemai till Ban Phe sen tog en taxi till huset. Och vi hade rätt. Solen sken varje dag vi var där.
Vi åkte även ut till Koh Samet flera gånger. Men det är en annan historia. What happens on Koh Samet, stays on Koh Samet.
Vi har ju också varit i Bangkok för sjuttioelfte gången och shoppat på MBK. Och nu ska jag packa upp min väska och se vad jag har köpt. Och ladda upp lite mer bilder!
Fan vad jag vill tillbaka!!!!
Det började ungefär så här.
Robin och Robins pappa kommer och hämtar upp mig en tidig morgon för vi ska till Arlanda och åka med 8.20 flyget till Kiev. Väl på flygplatsen möter vi upp Christoffer. Alla är glada och förväntningsfulla. Vi checkar in, växlar pengar och går och äter frukost. Vi mellanlandar i Kiev, det är en krånglig prossedur när vi ska få våra boardingkort. Eftersom på Arlanda sa dom att vi inte behövde få nya boardingkort. Men det löser sig som tur är och vi har god tid på oss innan nästa flyg ska gå. Resan är lång och man får jävligt ont i röven. Vi landar i Bangkok tidigt på morgonen. Där ska vi möta upp Helena. Vi vet inte när och vart. Men när vi ska gå igenom passkontrollen och få våra stämplar så står hon där, och snackar med några från vårat plan som inte fattar hur dom ska fylla i sina kort. Så vi säger hej och hon hejar tillbaks. Precis som vanligt. Vi har ju inte sett henne på ett helt år. Men alla bitar faller på plats så fort man ser henne. Vi tar vår packning köper en kaffe på starbucks och tar en taxi mot Ekemai busstation. Där köper vi en bussbiljett till Ban Phe. Bussresan gick fort, alla somnade på stört. I Ban Phe tog vi en taxi för 20 baht var och körde mot Rayong Chalet. Det tog 20 minuter. Sen var vi i huset. Där stod en brun Elin och en vit Tessan. Det var bara att byta om till bikini och lägga sig på stranden.
Vi ville göra en liten utflykt så vi packade lätt och tog båten från Ban Phe ut till Koh Samet. Paradiset på jorden. Där solen alltid skiner. Där festade vi hela dagarna kändes det som. Vi åt mat på allas favoritrestaurang Ploys. Och kollade på världens grymmaste fireshow. Alla var bakis dagen efter så vi åkte hem till huset. Helena kunde inte stanna i Thailand så länge för hennes föräldrar skulle komma till Australien. Så vi tog bussen till Bangkok och sa hejdå till Helena. Vi andra tog nattåget till Laos. Det var en lång resa och ganska jobbig resa. Alla hade en liggplats som tur var, men det var jobbigt ändå. Kommer inte ihåg hur lång tid det tog men det kändes som en evighet. Vi stannade precis innan gränsen, där tog vi en Tuktuk mot Friendship Bridge. Laos resan var nog den värsta som jag hade gjort, hittills. Vi tog sen en privatbil mot Vang Vieng och det var tur. Då kunde vi stanna och äta frukost på en svensk restaurang, där åt vi hamburgare. :) När vi kom fram till Vang Vieng tog vi in på vårt hostel och sen gick ut och kollade in staden. Det var ganska jobbigt att hantera pengar i Laos. För 1 svensk krona är ungefär 1000 Kip. Lite mer. Så vi var ju miljonärer där ett tag. Dag två i Laos var vår första Tubing dag. Det är en ring som man åker i i en fors bland massa barer. Det var hur kul som helst. En massa buckets och lerbrottning. Dag tre blev det också Tubing. Ännu roligare än första dagen. På kvällarna var alla så himla trötta att vi kollade på Friends och sen gick och la oss. Näst sista dagen hade vi fått nog av tubing så vi åkte och kollade på vattenfall och några grottor. Sen blev det hemfärd mot Thailand. Vid gränsen fick vi bara 15 dagar i Visum. Vi hade missuppfattat hela grejen så vi blev tvungna att åka till Migrationsverket i Bangkok och förlänga vårat visum. Det tog en hel dag.
Vi ville till värmen. I Laos var det kallt och vi kunde inte sola. Så vi tog flyget ner till Phuket och sen båten ut till Phi Phi. Där var det varmt och skönt. Vi festade och solade varje dag. Typ. Chrille skulle börja dyka så hans sista dag åkte alla ut med hans båt. Robin och jag skulle också dyka. Jag var ganska rädd för jag hade ju inte gjort det på flera år. Kom inte ihåg hur man gjorde. Men så fort man kom in i vattnet så kom allting tillbaka. Men det var inte en rolig utflykt för jag blev jätte sjösjuk. Jag gjorde bara ett dyk men Robin och Chrille gjorde två. Sen började jag fundera på om jag verkligen skulle göra min Advance kurs i Khao Lak. Vara ute på en båt i fyra dagar och dyka. Vara sjösjuk i fyra dagar. Jag tänkte nej. Så det blev lite ändrade planer. Sen blev det dåligt väder på Phi Phi. Så vi tog båten in mot Phuket. Den resan kommer jag sent glömma. Det var skyhöga vågor och alla mådde skit. I Phuket bodde vi på samma ställe som för tre års sen. i Phuket åt vi på Donken och drack öl på Bangla Road. Vi träffade några kompisar och gick på "gratis" Pingpong show. Den var ju inte gratis för man var tvungen att köpa något att dricka när man kom in. Och det billigaste var en liten Chang för 800 baht. På 7 Eleven kostar den 20 baht. Men jag och Robin ville inte se så vi satt och kollade på skidskytte istället. Det var dåligt väder i Phuket också så vi fick nog! Vi ville sola och bada! Så då tänkte vi, det finns bara ett ställe där solen skiner även fast det är moln. Huset! Vi tog första bästa flyg till Bangkok, tog bussen från Ekemai till Ban Phe sen tog en taxi till huset. Och vi hade rätt. Solen sken varje dag vi var där.
Vi åkte även ut till Koh Samet flera gånger. Men det är en annan historia. What happens on Koh Samet, stays on Koh Samet.
Vi har ju också varit i Bangkok för sjuttioelfte gången och shoppat på MBK. Och nu ska jag packa upp min väska och se vad jag har köpt. Och ladda upp lite mer bilder!
Fan vad jag vill tillbaka!!!!