Mikaelas Adventure

Jag har bjudit in en gäst hit idag, en tjej som inte går i våran klass. Hon heter Mikaela Gustafsson, men dom flesta av er kanske känner igen henne som Groovy. Många av er kanske till och med kallar henne för Groovy, men jag tror inte att majoriteten av er riktigt vet varför hon kallas det. Förmodligen vet ni inte heller om att uttrycket Groovy faktiskt har haft flera betydelser under åren. 

Smeknamnet Groovy kom till för sex år sedan, när jag och Mikaela gick i samma klass på Valstaskolan. 7abB, tror jag att klassen hette som vi gick i. Vi gick då med bl.a. Yvonne, Clarence och Robin K och grabbarna.

På den tiden var det ju inne att ha lunarstorm, och alla hette coola namn, jag hette "robban_cool_88a" och Mikaela fick för sig att heta "Groovy_Mickis". Och de var då den nu mer välkända Groovy föddes.

 

 I början var Mikaela Groovy hela tiden, men allt eftersom åren gick började jag förstå en sak, Groovy var bara en av många personligheter hos Mikaela. En personlighet som bara hon visade för mig, och jag började förstå att utan mig var hon inte Groovy.

Groovy vara en duo, bestående av Mikaela och mig.

 

När vi började i åttonde klass splittrades duon och vi började i olika klasser, men väl året därpå förenades vi igen. Denna gång som trio, en finsk flicka vid namn Helena Toivonen hade med sina färgstarka kvalitéer tagit sig in i gänget.

Det året var ett av dom bästa i mitt liv. Det var det året jag fann mig själv, med Mikaela och Helena kunde jag vara precis som jag ville. Och jag lärde mig att inte bry mig om vad alla tyckte och tänkte, vilket idag är en av mina starkaste egenskaper.

 

Varför de just blev vi tre som några år senare skulle ha blivit så goda vänner, och tillsammans besökt så många nya platser i världen, kan jag inte riktigt svara på. Men jag tror att våra olika personligheter förde oss samman, det inte jag hade, hade Mikaela eller Helena.

 

När vi började gymnasiet, så började vi i olika klasser, jag och Helena i en, och Mikaela i en annan. Då trodde jag att vår så nära vänskap var på väg mot ett slut, men jag hade fel.

 

Det fanns ett ämne som jag tyckte om på gymnasiet, och de var tyskan, för där fick jag och Helena träffa Mikaela. Och det var tyskan som skulle komma att vara vår väg ut i världen. För ungefär två år sedan packade vi våra väskor för vårt första besök i Krumbach, i Tyskland. Det var en resa jag aldrig glömmer, vår första tyska öl på Mariatorget i München, sista dagen då vi skulle ha tequilarace mitt på blanka dagen på ett torg i Augsburg.

Ja minnena är många, inte minst från den andra Tysklandsresan för ett år sedan, då hela svenskagänget puttade ner gogo-dansarna från scen, och erövrade strippstängerna.

 

När jag tänker tillbaks på mitt liv, och listar dom bästa stunderna jag haft, så kommer Pragresan på en klar förstaplats. Tyska resorna kommer på plats två och tre, och kryssningarna till Tallinn bland topp tio. Dvs. Det finns inget bättre än att få vara med er, ni är dom bästa och helt klart roligaste vännerna en människa kan ha.

 

Om en och en halv vecka tar vi studenten, för mig är studenten slutet på en lång barndom. Nu ska vi börja jobba och ta oss ut i världen, börja ta hand om oss själva, ja, vi kommer att bli vuxna nu. Jag brukar tänka på alla dom människorna man aldrig mer kommer få se. Dom som man gått i samma skola som i flera år nu.

Men det finns några stycken som jag hoppas alltid kommer vara delaktiga i mitt liv, bland dom finns Groovy-trion. Vår resa till Thailand nästa år kommer inte vara den sista, snarare tvärtom. Bartendern på Zulu kommer säkerligen få se oss många gånger till, och fyllecellen på M/S Victoria lika så.

 

Ja, den som tror att studenten är slutet för Groovy-trion har fel, dom här sex åren har bara varit en försmak på vad som kommer att hända i framtiden. Det är nu vi ostört kan sitta i en park på morgonen och dricka öl, det är nu vi är fria, det är nu livet börjar.

Jag hoppas ni känner likadant, för bättre människor får man ju leta efter.

 

Tack!