Mikaelas Adventure

Igår var jag, Evelina, Bella och Miriam på Keanes spelning på Annexet! Det var helt underbart, galet, fantastiskt, sjukt, vackert & otroligt bra! Vi började köa runt 12.00 och satt och väntade på insläppet som var vid 18.30. Det var inte så värst kallt som jag trodde det skulle bli. Men vi hade ju våra aluminiumfolie filtar med oss. Supersmart att ta med dom Evelina! Det var på slutet som det blev kallt. Efter att solen hade gått ner. Men vi klarade oss fint. Sedan var det insläpp. Spänningen låg i luften. Fast det bara var fem personer framför mig så var jag nervös. För att inte hamna längst fram vid staketet!  Vi som hade väntat så länge skulle bara få en plats där framför Tom Chaplin och grabbarna. Och det fick vi efter många moment. Mycket bra platser. Sedan började det. Förbandet hette Ingrid Olava, och hon sjöng så vackert! Påminnde mig om Imogen Heap, fast norsk. Hon sa en rolig sak som jag tänkte på hela kvällen. Att vi svenskar säger "tack så hemskt mycket", "det var hemskt roligt det här" osv. Hemskt är ju ett hemskt ord! Hhaha. Ingrid Olava sjöng väl 8 låtar. Efter dom låtarna var det ännu mer väntan. Vi hade väntat för länge kändes det som. Men dom spelade musik som skulle dämpa hungern och väntan. M.I.A - Paper Planes kom och efter den kom Robyn - Konichiwa Bitches. Helt underbart. Bara jag sjöng, och kanske Kim i bak!

Den som väntar länge väntar på något gått väntar aldrig för länge. Keane kommer utspringandes och alla (tjejer) gallskriker i falsett. Dom Rivstartar med Lovers are Losing. Sedan är jag fast och kär! Tom Chaplin har blivit så snygg! Från att vara sjukt snygg så har han blivit ännu hetare! Dom fortsätter med Everybody's Changing och sen spelar de bara hit efter hit. Tom har även börjat använda gitarren nu och det gillar jag. Han passar i det. Men absoluta höjdpunken på konserten var när dom börjar spela Is it any wonder och Tom kommer utspringades till oss i publiken! Han tar min hand och ställer sig framför mig och Evelina. LYCKA! Man kan ju inte låta bli att ta lite överallt på honom när han ändå står framför oss. :D Han har en fast rumpa, mer vill jag inte säga! Lycka nummer två är när han säger att publiken ska lära sig av "they in the front row, to scream as loud as you can" (då menade han oss, eftersom jag skrek typ hela tiden, sjukt högt) och så började Spiralling!  Den är ju så jäkla bra live!

Det kunde verkligen inte ha blivit bättre igår! Jo om vi hade fått en till kram, som vi fick förra gången. Men jag fick iallafall känna på hans privata delar. Och det är ju också bra.

Nu ska jag ladda upp bilder och videos! Puss och kram, keanebanan!